Mitt i Malmös pulserande stadskärna hittar vi en anonym port. Där släpps vi in och tar hissen upp några våningar. På dörren där det står Hallbäck och Nolasco knackar vi på.
Här i en gammal bankdirektörslägenhet huserar Jessica och Ramón tillsammans med barnen Zoe 15 år, Lily 12 år, Liana 2 år och Frankie 1 år. Sedan oktober 2020 har de bytt Stockholm mot Malmö efter att ha tröttnat på att åka tunnelbana överallt. Dessutom är det svårt att hitta ett bra boende till hela familjen om man inte är rik, säger Jessica.
Familjen funderade mycket på var i Sverige de ville slå ner bopålarna, tittade vitt och brett på Hemnet innan de landade i ett beslut. Delar av Jessicas familj finns nere i Malmö och efter en sommarvisit var det fastslaget, här vill de hitta ett boende.
Väl tillbaka i huvudstaden fick de av ren tur fick de nys om lägenheten vi sitter i och med hjälp av en morbror på plats i Malmö lyckades de få tag på en hyresrätt av rang i Malmö.
Vi har bara bott här i två år men har ändå flera människor att hälsa på när vi går på stan.
Vi fortsätter att prata om Malmö och Stockholm, hur de båda städerna ter sig och skiljer sig åt. Malmö är en liten storstad, allt är nära och inom gångavstånd förklarar Jessica. Vi är nära resten av världen, Ramón är ju från Dominikanska Republiken, och här är vi närmare en större flygplats.
Mångfalden vi kan ge våra barn i Malmö känns som en lyx, förklarar Jessica med värme och båda fötterna stadigt på jorden. Jag tror det gör en till en bättre människa, säger Jessica tryggt. Dessutom upplever vi att staden är öppen och ödmjuk på att sätt som gör det lätt att lära känna folk. Vi har bara bott här i två år men har ändå flera människor att hälsa på när vi går på stan, fortsätter hon.
Den kan se extremt olika ut, men förmiddagar sitter jag ofta på café och jobbar administrativt. Administrationen är svintråkig men ett måste, säger Jessica, som sedan flera år tillbaka lämnat byrålivet för gatukonsten. Som konstnär gör Jessica ett tydligt avtryck. Ständigt ifrågasätter och synliggör hon samhällets strukturer. Genom att placera sin konst i IKEA-ramar som hängdes upp i gatumiljön med en uppmaning att ta med dem hem, för att understryka hur elitistisk konstvärlden när det kommer till sin prissättning. Eller genom att med sin karaktäristiska handstil placera välformulerade och tankeväckande budskap så som ”Kärlek börjar aldrig med bråk” i kollektivtrafiken. Kanske har du sett några av hennes alster på sociala medier, eller kanske till och med i stadsbilden?
Konsten blir stressig när jag måste tjäna pengar på den, nu har jag börjat skriva igen så att jag varvar konsten och skrivandet. Så eftermiddagarna är jag oftast i min studio på Mitt Möllan.
Jag har huvudansvaret för matlagningen eftersom att jag tycker det är roligast och är snabbast på det, förklarar Jessica. Ramón är otroligt långsam, säger Jessica med glimten i ögat. Och är det något som är avgörande så är det tempo, när takten ska hållas med fyra barn. Att få vardagen med småbarn att fungera är A och O. Och att vara jämställd handlar inte om att laga mat varannan dag, säger Jessica insiktsfullt.
Att vara jämställd handlar inte om att laga mat varannan dag.
När det kommer till att lösa vardagen här hemma har vi tagit hänsyn till vad man tycker är roligast men också vad som är viktigast för oss. Att köket är rent är viktigt för mig, men inte viktigt för min partner. Däremot är tvätten viktig för honom, så då tar han den, förklarar Jessica. Snabbt blir det tydligt att den sammansvetsade familjen pratat ihop sig och ständigt fortsätter att prata ihop sig för att lösa vardagen på bästa sätt.
Om inspirationen tryter så rådfrågar Jessica familjen om önskemål, flera dagar i veckan har hon också hjälp av dottern Lily som har ett intresse för att laga mat. Men annars kollar jag efter inspiration i böcker, sätter post-it lappar och storhandlar sedan på nätet det vi ska ha, svarar Jessica.
Under pandemin började vi storhandla på nätet och det är så effektivt, säger Jessica. Under våren har rutinerna som för många andra såhär post-pandemin varit i gungning och nu efter sommaren planerar att ta nya tag igen. För just nu blir det absolut några sms till Ramón att handla både det enda och det andra på väg hem från jobb, säger Jessica.
Halloumi, mycket halloumi blir det säger Jessica snabbt. Grön currygryta, chiligryta och så äter vi mycket ris för barnen tycker om det. Hemma käkar familjen vegetariskt och delar av familjen lyxar ibland till det med kött på restaurang.
På söndagar har vi som mål att göra dominikansk mat. En del dominikansk husmanskost går varm, som bönsås serverad med ris och matbanan. Det mesta går att hitta i vanliga matbutiker, både färdiga kryddblandningar och matbananer. Specifika bönor kan ibland vara det klurigaste, men det funkar bra att ersätta med kidneybönor försäkrar Jessica oss om.
Många gånger cirkulerar samtalet kring logistiken som är småbarnsliv. För just logistiken är ju så central under några intensiva år. Men som rutinerad flerbarnsfamilj har Jessica hittat flera sätt att få medvind i seglet på. Från kaffeprenumeration på fiket hon ofta arbetar på, temamiddagarna och till att testa mycket nytt hemma i köket.
Både jag och Ramon älskar att testa saker. Särskilt sås, i denna familj älskar vi sås. Vi älskar att besöka andra matbutiker än de stora kedjorna och köpa olika grejs, berättar Jessica. I perioder ger vi oss på att lära oss laga riktigt bra asiatisk mat och går all in för det, fortsätter hon. Och när vi tar oss ut i köket för en titt i kylskåp och skafferi blir det påtagligt att hon inte far med osanning.
Med den inspirationsdosen säger vi stort tack för att vi fick knacka på och tjuvkika i skåpen hemma hos Jessica. På Instagramkontot @hemmahosjessicahallback kan du fortsätta att hänga med i den färgglada vardagen hemma hos Jessica.